Bildreflektion VT 8

Vad har vi arbetat med under 7:an och 8:an?
Under årskurs 7 och 8 har vi arbetat med digitala och analoga tekniker samt bildanalyser.

Vad har jag lärt mig?
 Jag har under denna tid lärt mig att bland annat analysera bilder och filmer, men även hur man redigerar en bild digitalt och hur man spelar in en film och skriver manus.

Hur har jag arbetat?
Jag har under alla dessa arbeten försökt hålla mig till instruktionerna och samtidigt göra något eget av uppgiften, med blandade resultat. Eftersom jag har ett stort intresse i bild så lägger jag alltid mycket tid och energi på mitt skapande så att jag får ett resultat som jag är nöjd med och kan visa upp.

Med postern vi skulle göra försökte jag göra en skräckposter då det var den bilden jag hade i huvudet när vi fick veta att vi skulle göra postern. Detta följde jag upp och min poster blev till slut den postern jag hade tänkt från början.

Med filmarbetet hade jag ganska tidigt en bild av hur jag ville att den skulle bli, men på grund av tidsbrist och en del tekniska problem fick vi göra många kompromisser i arbetet och produkten blev inte alls lik min ursprungliga bild.

Vi skulle även göra statyer som antingen var abstrakta eller konkreta. Jag skulle göra en abstrakt staty och ännu en gång så hade jag redan från början en bild av hur jag ville att statyn skulle se ut och hade kvar den under hela arbetet. Jag blev nöjd med resultatet.

Bildanalysen som vi skulle göra gick bra och eftersom det inte var jättemycket arbete finns det inte mycket att skriva om det.

Hur kan jag förbättra min instats till nästa termin?
För att maximera min instats bör jag lägga mer tid på mina arbeten och även vara noggrannare. Jag bör planera mina arbeten längre i förväg och se till att bli säkrare på vad det är jag vill uppnå med arbetet för att på så sätt få en klarare bild av arbetet så att jag har lättare att skapa det konkret.

Krönika uppsats sak typ liksom

Hur språk påverkar samhällets kommunikation

En persons språk är en väldigt stor del av ens identitet och spelar väldigt stor roll i hur man ses och uppfattas av andra och detta tror jag är väldigt viktigt att förstå för att underlätta kommunikationen mellan folk med olika bakrund och språk.

Jag tror att detta har blivit ett allt allvarligare problem på sistone då folk sällan har rört sig så mycket som nu och det finns många kulturella konflikter mellan två kulturer med olika språk och traditioner. Hur detta problem ska lösas är en fråga som hela samhället bör ta ansvar för och arbeta mot då det påverkar alla vilken del av samhället man än tillhör. 

Vissa säger att man ska begränsa invandringen för att minska antalet utländska personer som bosätter sig här och på så sätt minska kommunikationsproblemen. Detta betvivlar jag dock är rätt lösning då det knappast löser problemen utan bara knuffar dem lite längre ifrån oss än de var tidigare. Jag tror att lösningen ligger i bättre utbildning inom språket och mycket mer öppenhet och respekt mellan kulturer och religioner. Det sägs att man fruktar det man inte känner till och jag tror att det är huvudproblemet i dagens samhälle. Man känner helt enkelt till för lite om andra kulturer för att man ska kunna känna sig trygg med dem omkring sig. Ökad förståelse och öppenhet kommer enligt mina hypoteser att lösa dessa problem.

Sen måste man så klart hitta lösningar till problem som rasism etc. Svaren till dessa frågor vet jag inte, men det är ett allvarligt problem som hotar samhället som helhet då det skiljer mellan person och person. Men jag tror nästan att det också kan vara fruktan för det okända och att problemen skulle kunna lösas med bättre utbildning och information.

Jag har själv inte haft mycket problem med detta då jag tenderar att anpassa mig efter vem jag talar med och anpassar mitt språk därefter för att minimera risken för missförstånd. Det är något jag tror att fler bör inse, att alla kommer inte från samma bakrund och att kunna anpassa sitt språk är en väldigt viktig del i att öka förståelsen för varandra och underlätta för samhället som helhet. 

Till exempel så kommer mitt språk att variera en del beroende på om jag pratar med en vuxen om litteratur eller om jag pratar med en av mina vänner om senaste actionfilmen. Jag tror nästan att alla har dessa språkvariationer men att få inser att de existerar då de är väldigt naturliga och inte ges mycket tanke i det dagliga livet. 

Denna skillnad är dock inte bara mellan olika folkgrupper och personer utan även mellan könen. Tyvärr har jag inte gett detta alltför mycket tanke förrän på sistone och kommer därför inte att kunna ge en alltför informerad åsikt. 

Det sägs att män är mer rakt på sak och är mer villiga att säga vad de vill och vad de tycker än vad kvinnor är. Om detta stämmer på alla betvivlar jag starkt  men jag ser definitivt var det kommer ifrån. Jag tycker dock att det är för få som stämmer in på detta för att det ska vara relevant. Det sägs även att män är mer vårdlösa i sitt språk och svär mer. Detta har jag märkt mycket i mitt eget liv då jag känner många killar som svär mycket mer än sina kvinnliga kamrater. 

Kvinnors språk sägs vara mycket mer vårdat och de sägs även vara bättre på att dölja vad de vill få ut av en konversation än vad män är. Hur mycket sanning det ligger i det senare påståendet vet jag inte, men jag betvivlar att det stämmer in på tillräckligt många för att det ska ses som fakta. Men jag håller definitivt med om att kvinnors språk är mer välvårdat och innehåller färre svordomar än mäns. 

Men som sagt så har jag inte gett språkskillnaderna mellan könen alltför mycket tanke förrän på sistone så därför kan vem det nu är som läser detta knappast se min åsikt som en informerad än. Detta är inget annat än antaganden och spekulationer och de bör bli behandlade som sådana. 

Men jag tror att en ökad språklig flexibilitet är nödvändig för att vi ska kunna kommunicera till vår fulla potential.

krönikan

Krönikan

Jag går i åttan och livet är en ända stor röra. De saker man en gång såg fram emot verkar nu inte lika frestande längre. Gårdagens drömmar har helt enkelt blivit utbytta mot nya drömmar. Drömmar om att stå på scen med en gitarr på scen, drömmar som ingen annan har någon som helst förståelse för. Men är man envis och besluten som jag är så skiter man till slut i vad andra säger om ens drömmar. Efter tag så försvinner helt enkelt lusten att göra ännu en uppgift som bygger på att repetera samma gamla saker för femtiofjärde gången. Jag ser helt enkelt inte meningen med att göra allt detta. Så klart så hör jag konstant klagomål från lärare och familj och jag undrar: Har de aldrig haft egna drömmar som de hade varit villiga att offra allt för att uppnå? Kan de verkligen vara så förståelselösa? Och deras tjat gör inget annat än att elda upp mina känslor.

Kort sagt: Jag har satt mina ögon på ett mål och verkligen ingenting kan hindra mig från att nå dit. Detta tycker jag alla bör göra, låt ingen annan hindra er från att göra vad ni vill göra med era liv, det är ert och ingen annans.

Witness report

läsreflektion

Takeo ska försöka lönnmörda Tohan klanens ledare: Ilida. Detta är dock svårt eftersom Ilida är den mest välbevakade personen i hela landet. Men Takeo ska dock följa med sin adoptivpappa Otori Shigeru till Tohans huvudstad: Terayama för ett giftermål mellan Shigeru av Otoriklanen och Kaede av Seishuuklanen. Det blir dock problem när Kaede och Takeo träffas för första gången, de blir genast förälskade och detta märker Takeos lärare Kenji, men han försöker inte göra något åt det. Takeo måste också försöka handskas med sina övernaturliga förmågor som bara en grupp som kallas 'släktet' har. Kenji avslöjar att Takeos pappa var en del av släktet och han Takeo också skulle tvingas gå med någon gång under sitt liv. Takeo har dock svurit att stanna med Shigeru tills Ilida är död. Om Ilida dog skulle Tohanklanens dominans i mellersta landet försvagas och klanen Otori skulle kunna ta tillbaka vad som en gång var deras.

story

There I was, lying in my cold, dark bed awaiting the rise of the morning sun. I could not sleep, for the toothache was far to great. I tried taking a aspirin, but to no effect. I longed after the sound and noise of the day, but now all I could hear was the snoring of the italian next to me.

This had never occurred before, usually I fell asleep as soon as I buried myself beneath the warm cloth. But today was different. Not that I was alien to the concept of death, nor the concept of killing, I had done it all before, perhaps to many times before. But what did that matter? He was dead by my hand just as it should be. I would return to england and receive my payment for the contract and then proceed to other contracts.

This was my life, going from place to place, leaving nothing but death and misery behind me. Many people would have shunned me for doing these things, but the ones who I served. Instead of rejecting my talents they embraced them, trained me in them made use of them.

And this was just another result of that. Now the only thing remaining was to return to London and report to my superiors. Something that was quite hard now that there had been a murder on the only train going there. Not that I was especially worried that I would get caught, but I knew it would be stupid to underestimate the detective onboard; Ms Swanson. But my orders were clear: Eliminate Mr. Ratchett and no others.

http://hejsanallihop4.blogspot.se/2013/01/blog-post.html