Vad ska du bli när du blir stor?
För mig är det såhär: Jag avskyr att bli frågad vad jag ska göra i framtiden då jag helt enkelt inte har planerat något och inte vill tvingas göra ett sådant val så fort frågan ställs. Det är som om alla som ställer den frågan räknar med att jag har mitt liv perfekt planerat från födelse till död.
Men det har jag inte.
Jag vill inte behöva planera för hela mitt liv när jag bara är 15 och inte ens vet vad jag vill göra i framtiden. Alla (i detta fallet lärare, familj och vissa vänner) sätter en massa press på mig och pratar med mig som om jag vore sämre än alla andra bara för att jag inte är perfekt. På vilket sätt påverkar det ens dem? Inte alls. Jag får göra precis vad fan jag vill med mitt liv och jag hatar tanken på att alla andra jämt och ständigt ska lägga sig i och försöka få mig till att göra något jag inte vill. Jag har bara ett liv (tror jag?) och jag tänker inte låta det styras av andras viljor och tankar om vad som är bäst för mig. Jag är faktiskt inte helt dum i huvudet och jag behöver ingen annan att tänka åt mig, jag klarar det utmärkt själv. Så snälla; lämna mig ifred, jag behöver inte era ’‘visa’’ råd och klarar mig bättre själv.
När jag frågar vad som gör era råd så jävla mycket bättre än mina egna tankar och funderingar säger ni livserfarenhet. Är det det enda argumentet ni har för att jag blint ska följa er?
Hahahahaha.... patetiskt. Men ni har bara erfarenhet av ert eget liv, vad skulle det ge mig om jag ville ha ett annat? Ingenting. Jag vill inte ha ett tråkigt kontorsjobb där jag inte gör annat än att bara sitta ner och göra en massa uppgifter. Om jag vill ha ett annorlunda liv, där jag faktiskt gör något som gör mig lycklig, inte något som jag gör bara för att dra in pengar, vad säger ni då? Att jag kommer misslyckas, att allt jag drömmer om kommer gå åt helvete och att mitt liv till slut kommer bli lika tråkigt och enformigt som ert.
Och snälla kom inte med skiten om att jag bara är en gnällig unge, jag vill inte höra det. Är ni mycket bättre? Ni gnäller jämt om era jävla problem och förväntar er att världen skulle lyssna. Here is some news: NO ONE GIVES A FUCK. När ni dör, vad kommer ni bli ihågkomna för? Att ha varit ännu en i mängden som endast betydde något för sin familj och att samhället i stort fullständigt sket i att du försvann från världen? Kul för er. Jag vägrar ha det så. Jag vill inte vara en i mängden. Bara för att ni är lyckliga med det betyder inte det att alla andra känner likadant.
Ni är inte kritiska till någonting, ni bara sväljer all skiten som världen försöker mata er utan att någonsin tänka på det. Ni lever i tron om att allt kommer lösa sig till slut utan att ni ens ska behöva röra ett finger. Era största problem är att ni kommer behöva handla senare i veckan. Res på er och gör någon faktiskt skillnad i världen! Eran existens påverkar inte ett skit och ni kommer dö bortglömda utan att ha gjort någonting av betydelse.
Fuck you society.
