Storyline

Den 4 mars 1775

Det var en tidig vårmorgon och solen hade precis börjat stiga. Men trots tiden var hamnen i allra högsta grad levande. Folk höll på att lasta på stora lådor på ett snart avgående skepp eller att ta farväl av kära som snart skulle fara iväg. Någonstans långt borta hördes en fiskmås gälla skrik. Daggen låg fortfarande kvar på bladen, vilket fick träden att glänsa fint i morgonsolen. Luften var dock fortfarande kall efter den kyliga natten och stank av tång och fisk. Vattnet glänste vackert när solens första strålar nuddade dess kalla, mörkblåa yta .

 Mitt i den stirriga folkmassan skulle precis en ung man stiga på ett skepp till  den så kallade ’‘nya världen’’ för att börja om på nytt. Hans familj hade betalat en mycket stor summa riksdaler för att ens få honom så har långt, och dyrare skulle det bli. Men han hade ändå ingen direkt anledning att oroa sig eftersom majoriteten av hans kostnader redan hade blivit betalade. 

Skeppet, som han skulle nu skulle befinna sig på under den långa resan, hette Victoria och hade en svensk flagga hissad högst upp på masten. Det lilla träfartyget skulle lämna Göteborgs hamn när kyrkans klocka ringde sju gånger. 

Inuti var skeppet litet och mörkt, men det var inte  någonting i jämförelse med den hemska lukten. Han hade svårt att finna sig i att tillbringa de närmaste veckorna i denna håla. Men han fick inte klaga, för han var lyckligt lottad som ens fick den här fantastiska chansen. 

De flesta som steg på skeppet var ensamma män som skulle skickas till Amerika får ett bättre liv. Visst fanns det andra också, men de var mycket få. Men en sa hade de alla gemensamt; de var ensamma. Anledningen till detta var mycket enkel, det var helt enkelt för kostsamt att skicka iväg flera familjemedlemmar. Alla tycktes vara ganska exalterade, men ingen verkade direkt glad över att ha blivit utvald att åka iväg. Själv kände han en blandning av rädsla och ensamhet. 

Strax efter att han hade lämnat sina saker tog han upp den enda boken han ägde. Det var en liten del av bibeln. Han förstod inte mycket av de tecken som stod där, men det var ändå ett mycket värdefullt föremål för honom. Den var mycket sliten, vilket inte var konstigt med tanke på hur ofta den hade blivit läst under årens gång. Boken som han nu höll i handen var hans ända minne av sina nu bortgångna föräldrar. En enda liten bok var det ända han hade kvar.

När han tänkte en längre stund på det hela kom han fram till att han var helt ensam här i världen, helt ensam... Men han var alltför stressad för att hinna tänka på det nu. Båten skulle snart lämna hamnen. 

Men han antog att han skulle ha tid att ta sig till puben längre ner på gatan. Där skulle han köpa med sig lite brännvin till resan, och om tiden räckte ta sig ett glas där med. 

När han väl var inne på den mörka puben kände han en stark lukt av sprit och mat. På väggarna hängde tavlor med alla möjliga motiv, allt ifrån tidigare ägare till olika landskap. Många av tavlorna såg ut att vara gamla och hade många fläckar på sig.Den mörka puben  var full av folk, mestadels sjömän och en och annan resenär som väntade på en båt någonstans. När han lyckats tränga sig igenom den muntra folkmassan och fram till den smutsiga disken undrade bartendern vad han ville ha. Efter en stunds betänketid bestämde ha sig för att beställa ett glas av det billigaste brännvinet de hade. Han kunde mycket väl ha köpt det dyrare vinet, men han ville inte riskera att inte ha råd med resan. 

Vinet som nu stod framför honom saknade både färg och lukt. Det smakade beskt, riktigt beskt. Han kunde inte komma ihåg att han någonsin hade smakat ett så starkt vin. Ett par glas senare var världen snurrande. Vinet hade haft en mycket oväntad (och oönskad) effekt. Denna effekt hade lett till att han började känna sig både trött och yr. Han lutade sig mot disken och bad om att få ett glas vatten.